oh caroline.

Hemkommen från England för tjugofyra timmar sedan och ligger i ett badkar och lyssnar på musik. Pratar engelska och sjunger lite halvhögt för mig själv och har utsikt över mina tår mittemot. Önskar att det var en fin brittisk pojke som satt där istället så kunde vi viskat små ekande engelska ord och sjungit med i texterna tillsammans. Får väl vara tålmodig och vänta några år. Vänta tills jag bor i England och allt det är sant. Ungefär.

Packar förstrött i några stressiga minuter och det känns som att jag inte har med mig någonting. Men ändå alldeles för mycket. Tar ett flyg till London med två utav mina vänner en kall tisdagsmorgon, så vi ses på fredag!

Det var lördag. Och jag var på musikfest och ölfest och tvåmannafest hemma hos en blivande rockstjärna. Satt på en soffa och delade värmande filtar på en kall balkong medan låt efter låt spelades i bakgrunden. "Gud vad bra vi har det" sa jag och fick en nick tillbaka från ett huvud över en halvknäppt flanellskjorta.

Så vad gjorde jag. Promenerade ute på gatorna som börjar bli vita igen. Köpte ett fotoalbum med snöflingor i håret och pysslade bort fredagskvällen under en dov lampa på mitt golv.

Har tappat bort mina nycklar och lite allt möjligt. Vet inte riktigt vart jag ska börja leta för att hitta allt igen. Struntar istället i det och längtar lite till nästa vecka. Och tar några blygsamma danssteg i mitt ensamma rum.

Idag för ett år sedan.
Då kysste jag en pojke farväl utanför mitt hus och begav mig mot en resa över hav och land. Tillsammans skulle jag och min bästa vän Johanna göra karriär i Australien. Men innan det var vi tvungna att vila upp oss, och Bali blev vår destination. En destination som började med att engelsmannen Robert, som satt i flygplansstolen bredvid min, började diskutera stjärnor och stjärnbilder och slutade med att han strök mig över armen. "Hur ska den här resan bli" tänkte jag och ville rymma därifrån. Men resan visade sig bli alldeles underbar.

Vi åkte moped bakom fransmän och holländare. Mot Bintang och solnedgångar. Gick på cermonier. Badade i helande källor. Delade säng och vilade upp oss. Träffade Garett som var en tjock amerikan som gillade att prata. Och köpa prostituerade indoneser. Plockade vindruvor ute på fält. Blev uppraggade av apor ute i djungeln. Letade efter delfiner till havs i soluppgångar. Åkte puttrande båtar. Snorklade bland färgglada fiskar. Åkte färjor till olika öar. Yrade omkring på nätterna. Drack alldeles för många gratisdrinkar. Hade alldeles för många efterfester vid poolen. Såg alldeles för många råttor och ödlor. Fick alldeles för många kallsupar av det salta vattnet. Men var också omgivna av tropiska regn och varma nätter. Syrsor och musik och balkonger fulla av kuddar. Och aldrig har jag velat åka tillbaka lika mycket som jag har velat idag.



Johanna, Caroline och Robert. Hm.

Ligger fortfarande kvar i sängen. Har konstigt nog fortfarande kramp i hjärtat. Fysiskt, inte psykiskt. Kanske är det en protest mot att jag drömmer och fantiserar för mycket. Eller för att jag är stressad. Men hur stressad kan man egentligen vara när man har legat under ett täcke hela dagen och känt sig bekymmerslös. Jag vet inte.

Himlen utanför fönstret är min enda verklighetsuppfattning och den är alldeles vit och smälter ihop med alla snöiga hustak så allt jag ser när jag tittar ut är ett vitt sken. Ett vitt sken som snart tas över av mörkret. Men det stör mig inte. För jag ligger här. Och drömmer. Och fantiserar.  Och struntar i allt annat. Skriver texter som blir deppiga fastän det inte känns som att jag är det. Jag mår ju bra. Ja, förutom krampen då.

Klockan är snart två och jag har inte rest mig upp ur sängen än. Skickar istället alldeles för många mail till Göteborg och resten av världen och får ett tillbaka där det står att jag var med i en pojkes dröm inatt någonstans borta i Holland. Sitter kvar i min säng och drömmer jag med. Drömmer att jag var lätt som en fjäder och kunde färdas med vinden utan problem. Kunna hoppa ut genom fönstret och segla iväg över städer och hav och landa där jag känner för. 
Drömmer, tills jag får kramp i hjärtat och lägger mig ned igen.

För en vecka sedan skrev jag brev vid den här tiden och nu fördriver jag istället tiden med att titta på film. En fin film med engelska flickor som är så vackra att jag bara vill krypa in och bo med dem på deras slott. För där går de upp mitt i natten och badar nakna bara för att det är en sådan fin natt att det är dumt att slösa bort den på att sova. Springer runt bland öppna landskap och dricker vin inlåsta på rummet. Har kuddkrig så att alla fjädrar flyger runt och ligger och viskar tills de somnar. När jag nös, nös en av flickorna på filmen också. "Prosit" sa en annan och helt plötsligt kändes det som att jag var med. Även om de är femton år och ganska elaka.
Men istället sitter jag här i mitt rum med tända ljus och mörkret tätt inpå utanför. Sitter här och längtar till sommaren för då ska jag göra allt sånt där. Och lite till.

Jag och Håkan flyttade in i en lägenhet i Göteborg för några dagar. Han är kvar där än.


Delade på stora kanelbullar i Haga tillsammans med Jossan och Rebecca.



Drack tusentals kaffekoppar med Julia medan tiden skrattades bort och flög iväg.


Hackade en paprika som blev till en riktig god fredagsmiddag, även om bilden inte riktigt talar för det. Det var gott. Jag lovar. Och så starkt att det gjorde mig uppiggad och höll sömnen borta mest hela natten. Eller om det var alla tusentals koppar kaffe som gjorde det. Svårt att avgöra..


En kväll var jag på förfest hemma hos damen till höger.



Och avslutade veckan med att äta chokladbollar på IKEA i Jönköping, och har nog aldrig velat ta med mig alla möbler hem till min nya lägenhet så mycket. Min nya lägenhet som jag inte har skaffat än. Och inte har planer på att skaffa än på ett tag heller. Men man får väl drömma..

Bilderna är inte mina.

Min kvällsmat igår var några glas öl tillsammans med en blivande rockstjärna och jag blev fnissig och lite rund om fötterna. Pratade massa strunt som vanligt och hade det hur trevligt som helst. Diskuterade drömmar, medan jag just nu mest drömmer om världens godaste frukost och att dagen snart ska vara förbi så att det blir mörkt och mysigt.

Jag mår bra även om trädet mittemot har tappat alla sina röda löv. Mest för att det ösregnar och stormar utanför fönstret när man vaknar och för att jag snart ska sätta mig i en bil påväg till Småland.

Skulle egentligen ha en väska packad vid min säng just nu och laddat inför Stockholm imorgon. Men planer ställs in och nya planer är välkomna. Tack. Och godnatt.

Mitt rum är jättekallt och det har blivit november. Är invirad i en filt och lyssnar på musik som gör mig varm i magen. Har bokat en resa som också värmer, även om det inte är ett varmt land och bara för några dagar. Men vad tusan. Har tusen drömmar men drömmer ingenting om nätterna för jag somnar aldrig men vad gör det när man är ung och galen och tappar bort alla sina saker på lördagsnätter. Det är inte lätt, vilket konstaterades alldeles för många gånger natten innan.