oh caroline.

Allt är så bra. Helgen. Jobbet. Julia Tånge. Att dricka vin på filtar i trädgårdar på midsommarafton. Ha midsommarkransar i håret. Vara omsvept av saltvatten. Sitta på bänkar på berg och komma ikapp morgonen. Åh. Nu ska jag dricka kaffe och vara vaken hela natten för imorgon är jag ledig och då kan man göra sådant.

I två nätter har min fina vän Anna varit här och hälsat på. När jag var tolv fick jag en lapp utav henne på spanskalektionen där hon frågade om vi skulle träffas någon dag. Det gjorde vi och blev bästa vänner. Idag har jag däremot fått andra lappar utav kunder i kassan. Det är grejer det.

Jag har haft världens finaste vecka. Bara så att ni vet. Och bara så att ni vet så älskar jag kusten. Just därför att man kan sitta på klippor tills solen går ned och se glittret i vattnet glittra ikapp med allt runt omkring. Det har jag gjort den här veckan. Och dansat omkring, druckit te i fiskebodar om natten och sprungit till jobbet alldeles, alldeles för många gånger.

Jag har jobbat inatt. Gått i sömnen och försökt hjälpa alla kunder som har funnits i rummet och försökt handla. Bea vaknade av att jag stod och försökte hitta knappar till kassan på väggen vid hennes säng. Heh. Ibland tror jag bestämt att jag har någon psykisk störning.

Jag är så trött att jag inte kan tänka för idag har jag jobbat ihjäl mig. Men jag har även gömt mig för regnet i busskurer, försökt fånga regnbågar och fått fina skickade ord. Kanske får det mig att somna inatt, men det vore ett mirakel. Sömnen verkar vara lika långt bort som att lyckas nå slutet av regnbågen.

Jag har fått en rumskamrat. Hon heter Mimmi och är väldigt fager. Ligger i sängen bredvid och fnissar med mig om natten då hon egentligen behöver sova och säger frustrerat att hon skulle vilja linda in hennes hjärna i taggtråd, täppa igen öronen med cement, klistra igen ögonen med superlim och ta på sig en tvångströja vilket fick mig att fnissa ännu mer.

Jag har flyttat. Inte långt utan bara en trappa upp, till mitt favoritrum som får mig en smutta förtrollad. Sist jag bodde här var förra våren, då jag delade säng och sträckte ut huvudet genom fönstret och pratade med min fina vän Mimmi som bodde i rummet intill och gjorde likadant. Då var det vår i luften men nu är det regn. Därför ska jag snart sträcka ut min hand och försöka att fånga några droppar. Försöka att fånga det sista utav denna fina måndag.

Mina trogna besökare var här förut. Tur var väl det för jag var sugen på öl och de hade en bil som tog oss till godispåsar och gröna glasflaskor. Sedan satt vi på altanen och skrattade ikapp och det fick mig att må bra i hela kroppen, tills solen gick ned och det blev kyligt. Kylan kunde dock inte nå mig för jag var alldeles full av sommarkänslor som hjulade runt, runt, runt i mig och gjorde mig alldeles snurrig. Och jag hoppas att minnet av den här dagen får mig att snurra runt många, många gånger till.

Strunta i att åka dit. Du vet att du inte kommer att ångra dig. Här kan vi ju bada i iskallt vatten, dricka varm choklad och steka korv efteråt. Svepa in oss i stekoset, ta på oss ett par jeans med korviga strumpor under och dansa runt, runt, runt genom hela juni. Allt sådant som du älskar. Fira midsommar på något hörn, dricka kraftdryck och sova jämsides. Jag lovar att dansa till den här och den här låten för dig om du stannar.

Men åk bara. Gör det! Tönt.

Okej, jag kanske överdrev lite igår. Men vad tusan gör det när det inte händer så mycket och alla är ute och dansar hemma medan jag går och lägger mig innan midnatt.

Min cykel har vält två gånger ikväll. Det kan inte bero på att det blåser så mycket att alla stolar på altanen har gjort detsamma. Det kan bara inte det. Det måste vara för att någon är ute efter mig. Någon. Eller något...


Något som ett hotfullt spöke. Eller den här skumma typen. Bevare mig väl!!



(Och paraplyet i hallen ser ut som en fladdemus i Sydney. Det borde betyda något. Visst?! Visst?!!)

Såhär ledsen är jag just nu. (Ja, jag ser alltid ut så när jag är ledsen. Vadårå?) Inte för att jag har en död fisk bredvid mig, utan för att jag precis läste ut en bok och det skulle jag aldrig ha gjort. Den handlar om att några dör vid en fyr. Ingen kommer därifrån levande och där bor en psykiskt sjuk kvinna som även är mördare. En fyr vid några klippor där det även spökar. Inte långt härifrån.
Jag vågar inte röra mig längre, för när jag gick in i badrummet såg jag en handduk med en fyr som motiv. När jag väl skulle laga mat såg jag en bricka full utav fyrar från västkusten. Lugn, lugn, tänkte jag och satte mig vid köksbordet för att äta. Satt där, tuggade och tittade ut mot ovädret. För nu har stormen hittat tillbaka och regnet piskar oavbrutet klipporna. Tuggade. Tuggade. Fäste blicken ut mot havet. Och såg en fyr. Slutade tugga. Riktade blicken lite mer åt vänster. Och såg en till.

Det var storm i morses och jag önskade att jag var en fiskmås som bara seglade med vinden och kom till jobbet på nolltid. Det gjorde jag inte. Seglade iväg gjorde däremot arbetstimmarna för helt plötsligt hade jag slutat. Kanske beror det på att alla kunder har sjungit sånger för mig hela dagen. Nåja, inte alla, men många, för då får man nämligen rabatt, vilket min chef roligt nog har kommit på. När jag gick hem hade stormen bedarrat men regnet tagit över så jag var alldeles frusen och blöt. Fast det gjorde inte så mycket när jag gick där och nynnade för mig själv.
Nu måste jag bara lära mig den utantill.

Ja, det kanske var lite onödigt att åka hem igen. Och, ja, att ligga på min säng och läsa som jag gör nu kan jag göra lite var som helst. Men att sitta på bussar hem när det regnar ute tycker jag är ett ypperligt alternativ. Därför gick jag raka vägen till busshållsplatsen efter jobbet igår. Utan packning. Utan eftertänksamhet. Utan någonting. Living on the edge. Heh.
(Bilden är förstås från en annan dag.)

Idag har allt mest varit grått. Fastän jag återigen fick besök och skrattade bort några timmar. Och inte frös jag vid sjöboden heller och fick sällskap av en hund vid namn Pernilla. Hur sjutton man nu tänker när man döper sin hund till det.

Jag sover under en hylla som inte är min men tilfälligt ockuperad av mina saker. I ett rum som inte är mitt men som jag har läst mig igenom många nätter i, på en säng som inte är min, men som jag trivs att ligga på. Speciellt att ligga där och läsa för att läsa kan nog vara det bästa jag vet. Därför ska jag snart gå ned och luta ryggen mot en sjöbod på en brygga och få några lediga timmar att flyga bort.

Fast jag är ganska bra på att romantisera och få allt att låta himla fint och speciellt. Ni ska veta att det är alldeles grått ute. Och att det blåser. Och att jag kommer sitta där och frysa. Men om jag tar med min bok och en filt kanske det kan bli lite bra ändå.

Igår fick jag oväntat besök utav två pojkar som knackade på dörren. Kom in i stugan min, sa jag och fick sällskap för en hel dag. När mökret kom ikapp oss åkte de hem och lämnade mig med en stor och mysig tröja jag drömt om att ha här, salt i håret och en splittans ny förkylning.

Förra veckan var min syster här och hälsade på och det var fint. Precis, precis som den här helgen som jag inte ens orkar beskriva mer än i enstaka ord. Sol. Vin. Studentskivor. Händer på ben. Dans. Konfirmationer. Hoffmaestro. Mer dans. Springa på gräsmattor. Gå i högt gräs. Vika av för brännässlor. Och all yrsel av allt ihop tillsammans.

Idag tar många studenten medan jag mest sitter i kassan och åker buss. För nu far jag hem igen. Hem till konfirmationer och äventyr. Det ni.

Min syster har snart sommarlov och det vill jag också ha. Men det går inte när man inte har någon skola att komma tillbaka till. Om man inte låtsas då förstås. Så jag låtsas att jag kommer åka till Paris, luffa runt på grekiska öar och befinna mig en hel del i det här rummet förstås.

Igår bad jag om det och idag fick jag som jag ville- lite sällskap att prata bort tiden med. Och pratat har vi gjort. Och promenerat. Och suttit på bryggor i solen och ätit pizza. Och legat på gräsmattor. Och skrattat. Och dansat bort den andra juni verbalt.

-Du är ganska besynnerlig, men det är fint. Det fick jag höra för några dagar sedan och sedan dess har jag funderat över om jag är det eller om det bara var taget ur luften. Sannolikheten är stor att det stämmer för vem ser ut som lutande tornet i Pisa på kort och är beroende av långt hår om man inte är lite sådan. Vad jag dock vet att jag är, är ensam. Det är nämligen ganska ensamt att vara här även om det är hur fint som helst att cykla på vägar som luktar sommar, salt och syren.

I förrgår hade min syster en inhyrd mattelärare i huset för idag har hon nationellt prov medan jag mest ska gå ned och doppa fötterna i havet. Och jobba då förstås. Mitt liv är ganska bekymmerslöst just nu och om jag saknar skolan sådär ibland - nej, aldrig.