Stormen är tillbaka.
Såhär ledsen är jag just nu. (Ja, jag ser alltid ut så när jag är ledsen. Vadårå?) Inte för att jag har en död fisk bredvid mig, utan för att jag precis läste ut en bok och det skulle jag aldrig ha gjort. Den handlar om att några dör vid en fyr. Ingen kommer därifrån levande och där bor en psykiskt sjuk kvinna som även är mördare. En fyr vid några klippor där det även spökar. Inte långt härifrån.
Jag vågar inte röra mig längre, för när jag gick in i badrummet såg jag en handduk med en fyr som motiv. När jag väl skulle laga mat såg jag en bricka full utav fyrar från västkusten. Lugn, lugn, tänkte jag och satte mig vid köksbordet för att äta. Satt där, tuggade och tittade ut mot ovädret. För nu har stormen hittat tillbaka och regnet piskar oavbrutet klipporna. Tuggade. Tuggade. Fäste blicken ut mot havet. Och såg en fyr. Slutade tugga. Riktade blicken lite mer åt vänster. Och såg en till.
