Öh. Vad gör jag hemma?
Igår spelade jag spel hemma i en källare och läste böcker i min säng tills jag somnade och drömde att jag kunde hypnotisera. Om jag kunde det skulle jag hypnotisera Julia Dahlin att komma hem. För jag saknar henne. Typ hur mycket som helst. Fast att hypnotisera någon på andra sidan jordklotet kan nog bli svårt. I varje fall för en nybörjare.
Nu lämnar jag västkusten och allt fint.
Fastän regn mot fönsterrutor när man ska gå och lägga sig är lite av det bästa jag vet.
Jag har det ganska bra.
Eller nej. Inte ganska. Hur bra som helst - det stämmer bättre. Puss på er!
Godnatt.
Så stod det på en lyktstolpe en gång. Och jag gick bara förbi.
Torsdagsångest.
Och jag är glad. Fast trött. För igår dansades det runt på bryggor och nu är det däremot inget som dansar runt i mig för jag vill bara låta den här dagen regna bort under ett täcke i en säng. Men det går inte. För snart börjar jag jobba. Heh.
Alla dansar. Utom jag.
Jag stannar hemma och har en kväll för mig själv. Det ska bli fint, tänkte jag nöjt tidigare idag. Det blev det inte. Det blev ensamt. Jag sitter på en soffa och lyssnar på sorgsna stråkar och vet inte vad jag ska göra. Jag hade föreställt mig själv sittandes på soffan, drickandes te och bara njuta av livet. Så blev det inte heller. Jag gjorde te som blev för starkt. Nu har jag ont i halsen. Jag försökte skriva dagbok men letade förgäves efter en penna. Jag försökte städa men det blev stökigare. Nu vågar jag inte göra någonting. Bara sitta här och hoppas att jag snart somnar, till ljudet av stråkarna som för varje drag kommer med ett meddelande. Alla. Har. Kul. Utom. Du.
Om ändå klockan kunde spolas fram sisådär fem timmar då alla uteställen stänger och min ensamhet skräms bort till ett avlägset ställe där den stannar. Stannar - tills jag kommer på någon dum idé nästa gång.
Hej. Jag heter Caroline och är tjugo år och fem dagar.
Förra torsdagen fyllde jag år. Då bjöds det på frukost på sängen, jordgubbskalas på bryggor och fester i sjöbodar på kvällen.
Sedan ramlade vi hem och jag var alldeles, alldeles för trött dagen efter.
Och ni som verkar vara så kära.
Ja.
Julia Tånge.
"Meen ååh. Du tycker bara om Julior nu för tiden" fick jag höra för några veckor sedan. Det här är en av dem. Det är en flicka från Bohuslän som lyssnar på Beatles och har fräknar i hela ansiktet. Idag ska vi på loppmarknad och leta fynd.
Söndag.
Idag är det första dagen på väldigt länge som solen har gått och gömt sig bakom allt det grå. Men det gör inte så mycket, för veckan som varit har varit så fin, så fin att man kan leva på det istället.
July.
