oh caroline.

Tillbaka till verkligheten och cyklandes hem i mörkret. Rosiga kinder av kylan och varm i magen av soppan jag åt i Göteborg tillsammans med fina, fina Johanna. Tända ljus och en kopp te som jag inte ens fick smaka på för att tiden flög iväg och det skulle även tåget göra om vi inte sprang. Så det gjorde vi. Och nu sitter jag på en stol i mitt rum och vill springa igen. Typ springa tillbaka och krama henne så hårt att hon måste hämta andan efteråt.