Oh sole mio!




Innan vi gick och la oss igår låg vi och skrattade så att vi vred oss i lakanen, och somnade tillsist till en grekisk trubadur som spelade en bit ifrån fönstret. Inte bara för oss då förstås, även om man kunde tro det. (Eller låtsas det.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0