Jag hoppas du förstår att det är allvar.
Hösten brinner och jag åker ett tåg hem som är så trångt att den läskiga killens lår bredvid bränns mot mitt. När jag väl kommer hem kan jag inte sitta stilla och hoppar runt i rummet istället. Vet inte varför men egentligen är allt så knäppt och ofattbart just nu så det är inte så konstigt att jag inte förstår. Någonting. Vill inte inse allvaret men vet ändå att det är det, medan du mest tror att det är en lek, och jag önskar att jag också kunde låtsas. Istället lyssnar jag på Devendra som sjunger "I feel just like a child" och hoppar runt ännu mer. För barn har inga bekymmer och då tänker jag inte heller ha det. Även om det innebär att jag kommer leva i en låtsasvärld i fortsättningen. Ridån har dragits igen, och förlåt, men du får nog inte komma in bakom kulisserna. Inte än på ett tag. Även om jag hemskt gärna skulle vilja släppa in dig.
