Its been days now and you change your mind again it feels like years and I can tell how time can bend your ideas.
Jag tycker om ensamhet men mest när man har valt den själv. Inte när planer snurrar runt, runt och sen förbi. "Man märker när du är deppig, för du är den som alltid är glad" fick jag höra förut och vad gör man. Vad gör jag. Jag snurrar in mig i min bok istället som inte längre är en bok utan en självbiografi även om många detaljer inte stämmer. Varenda liten känsla och beskrivning är på pricken och jag vill att den ska vara förevigt även om den skrämmer mig.
Hon skrämmer mig och jag skrämmer mig för på något vis tror jag att vi är sammansvetsade och samma person. Jag vill bara inte veta hur den slutar.
Kommentarer
Trackback
