Man måste dö några gånger innan man kan leva.





Johannas bilder som jag knycker sådär mitt i natten.


Ligger bredvid min bästa vän i en säng på fjärde våning någonstans på avenyn. Min bästa vän som pratar bort några minuter innan hon somnar medan jag viskar godnatt ut i tomma intet och tittar ut mot stjärnorna och alla flygplan som flyger förbi. Undrar vart de är påväg och om de vill ta mig med ända fram tills klockan är fem och jag gråter lite smått för att jag har så ont i kroppen och inte kan somna. Har en bästa vän som går upp och förser mig med varmt te som jag dricker från sängkanten och snart tar med mig till någon som kan reda ut vad det är för fel medan jag ligger och väntar på att stjärnorna utanför ska försvinna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0