oh caroline.

"Idag för ett år sedan blev jag utelåst utav dig och Johanna så jag spenderade natten på ett tak med Filip och hans vänner, drack alldeles för starkt te och såg på stjärnorna istället. Minns ni det?" sa Julia igår och fick det att dra ihop sig i magen. Ja, jag minns. Och här kommer en resumé av december. För ett år sedan.



- Svenskar? Vände sig en blond tjej om och sa när jag och Johanna gick en arrangerad Beach Walk bara några timmar efter att vi landat i Australien.
- Jaa. Svarade jag med en suck, för vi hade träffat alldeles för många svenskar redan i Indonesien.



Den blonda tjejen hette Julia, hade landat en dag före oss och tog med oss till  en spelning som "DJ Shipwreck" eller Luke som han egentligen hette hade på ett ställe samma kväll.



Det visade sig vara maskerad och alla var fantastiska.



Vilket även Julia var. Så vi blev en trio och gjorde allt ihop redan från början. Allt från att skriva vykort på golvet i vårt hostel..





Till att dansa oss igenom Sydneys alla nätter.






Och jag kom på den konstiga idéen att jag skulle prova alla kepsar jag kom åt. Vilket jag gjorde ända fram tills det nya året.




När vi var trötta på att bo på hostel for på lägenhetsjakt över hela staden och funderade på att bo med allt från höga, stökiga fransmän till konstiga kineser. Uppgivet satte vi oss ned och fikade - och inte visste vi då att vi satte oss på caféet nedanför vår blivande port.



Den tolfte december flyttade vi in i en lägenhet precis vid Hyde Park. I samma stund formade någon ett hjärta över vårt lägenhetshus från ett flygplan.



Och helt plötsligt hade det blivit vi tre mot världen.




Vi fick en vän som hette Henrik som hälsade på och sov över ibland.



Det var nu vi blev beroende av att äta pannkakor.



Och att springa över och köpa Soft serve från Hungry Jacks rakt över gatan.



Vi blev även beroende av balkongfester som ofta höll på halva nätter med ljuset av alla skyskapor runt omkring.



Och sist men inte minst - av goon. Fyra liter billigt vin som tog slut efter bara någon kväll.







Sedan fick vi fina grannar också. Ett killgäng som man alltid mötte i hissen eller vid poolen när man inte ville träffa någon alls. En kväll bjöd vid dem till en av våra balkongfester och fick stå ut med Håkans stirriga ögon under flera timmar. Det ångrade vi lite i efterhand.




Och det gick nog inte en dag utan att vi skrattade så att vi vek oss.




Men vi satt inte alltid på balkongen om kvällarna. Utan väldigt ofta hade vi utomhusfester på gräsmattor i parker och på stränder.







På söndagar brukade vi gå till Hugos för att äta pizza och dricka billiga drinkar.



Och det var under en kort period man såg såhär spinkig ut i en spegel. (Och så spinkig har jag väl aldrig varit egentligen heller. Men man kom bara längre och längre ifrån det för varje dag som gick.)






En dag i december kom de holländska pojkarna vi träffade på Bali (och som vi var/är lite förälskade i) till Sydney och hämtade upp oss i deras van och åkte upp på ett berg högt över havet. Där lyssnade vi på musik, pratade bort en eftermiddag och bjöd dem på fest under kvällen.



Lucia-föreställning i Svenska Kyrkan.






Vi träffade inte bara på massa nytt folk. Utan även kackerlackor, possums och tusentals fladdermöss.




Det finns så galet mycket fint att berätta, men jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop allting. Och helst av allt vill jag låta bli att tänka på det för då förstår jag inte vad jag gör hemma. Vad tusan gör jag här, när jag kan ha den bästa tiden av mitt liv någon annanstans i världen. Någon annanstans, med de finaste vännerna man kan hitta.
Och det här är bara en liten del av december.