Får höra att jag är fantastisk för andra gången i mitt liv och vill alltid vara det.
Har börjat skriva dagbok igen och det gör jag bara om jag är väldigt ledsen eller tvärtom. Fick ingen sittplats på tåget förut och fick istället sitta på en blöt trappa som folk hela tiden envisades med att vilja gå fram och tillbaka på och därmed blöta ned ännu mer. Det var inte bara jag som satt där utan tre tonårskillar som sa att Eddie Meduza var bättre än Elvis, spelade hans låtar alldeles för högt och kompletterade ytterligare med att säga att den bästa meningen i en utav låtarna var "att när helgen kommer blir vi fulla som svin". Jo tack, och nej tack, och tack och hej, tänkte jag och gick därifrån. Kom ändå på mig själv med att känna mig gladast i världen. Gick på glashala gator och tänkte att jag gillade att gå där. Åkte spårvagn förbi alla möjliga ställen och tänkte att jag gillade att sitta där. Sitter på min säng och tittar på julstjärnan i fönstret och tänker att jag gillar mycket just nu. Men jag vet att det är för att allting har samma utgångspunkt.
Hej.
