oh caroline.

Jag känner mig som om jag var gjord av porslin som snart börjar spricka i kanterna. Vill fly någonstans men vet inte vart. Eller jo. För just nu vill jag iväg till Italien. Lära mig italienska, träffa människor som heter Spaghetti i efternamn och springa runt och knycka klasar av vindruvor på stora fält. "Du är en sådan drömmare" sa mamma förut när jag berättade det. Drömmer gör man när det aldrig inträffar i verkligheten, tänkte jag. Vad kallar du mig om jag rymmer dit och blir en del av det?