oh caroline.

Ligger fortfarande kvar i sängen. Har konstigt nog fortfarande kramp i hjärtat. Fysiskt, inte psykiskt. Kanske är det en protest mot att jag drömmer och fantiserar för mycket. Eller för att jag är stressad. Men hur stressad kan man egentligen vara när man har legat under ett täcke hela dagen och känt sig bekymmerslös. Jag vet inte.

Himlen utanför fönstret är min enda verklighetsuppfattning och den är alldeles vit och smälter ihop med alla snöiga hustak så allt jag ser när jag tittar ut är ett vitt sken. Ett vitt sken som snart tas över av mörkret. Men det stör mig inte. För jag ligger här. Och drömmer. Och fantiserar.  Och struntar i allt annat. Skriver texter som blir deppiga fastän det inte känns som att jag är det. Jag mår ju bra. Ja, förutom krampen då.

Klockan är snart två och jag har inte rest mig upp ur sängen än. Skickar istället alldeles för många mail till Göteborg och resten av världen och får ett tillbaka där det står att jag var med i en pojkes dröm inatt någonstans borta i Holland. Sitter kvar i min säng och drömmer jag med. Drömmer att jag var lätt som en fjäder och kunde färdas med vinden utan problem. Kunna hoppa ut genom fönstret och segla iväg över städer och hav och landa där jag känner för. 
Drömmer, tills jag får kramp i hjärtat och lägger mig ned igen.

För en vecka sedan skrev jag brev vid den här tiden och nu fördriver jag istället tiden med att titta på film. En fin film med engelska flickor som är så vackra att jag bara vill krypa in och bo med dem på deras slott. För där går de upp mitt i natten och badar nakna bara för att det är en sådan fin natt att det är dumt att slösa bort den på att sova. Springer runt bland öppna landskap och dricker vin inlåsta på rummet. Har kuddkrig så att alla fjädrar flyger runt och ligger och viskar tills de somnar. När jag nös, nös en av flickorna på filmen också. "Prosit" sa en annan och helt plötsligt kändes det som att jag var med. Även om de är femton år och ganska elaka.
Men istället sitter jag här i mitt rum med tända ljus och mörkret tätt inpå utanför. Sitter här och längtar till sommaren för då ska jag göra allt sånt där. Och lite till.

Jag och Håkan flyttade in i en lägenhet i Göteborg för några dagar. Han är kvar där än.


Delade på stora kanelbullar i Haga tillsammans med Jossan och Rebecca.



Drack tusentals kaffekoppar med Julia medan tiden skrattades bort och flög iväg.


Hackade en paprika som blev till en riktig god fredagsmiddag, även om bilden inte riktigt talar för det. Det var gott. Jag lovar. Och så starkt att det gjorde mig uppiggad och höll sömnen borta mest hela natten. Eller om det var alla tusentals koppar kaffe som gjorde det. Svårt att avgöra..


En kväll var jag på förfest hemma hos damen till höger.



Och avslutade veckan med att äta chokladbollar på IKEA i Jönköping, och har nog aldrig velat ta med mig alla möbler hem till min nya lägenhet så mycket. Min nya lägenhet som jag inte har skaffat än. Och inte har planer på att skaffa än på ett tag heller. Men man får väl drömma..

Bilderna är inte mina.

Min kvällsmat igår var några glas öl tillsammans med en blivande rockstjärna och jag blev fnissig och lite rund om fötterna. Pratade massa strunt som vanligt och hade det hur trevligt som helst. Diskuterade drömmar, medan jag just nu mest drömmer om världens godaste frukost och att dagen snart ska vara förbi så att det blir mörkt och mysigt.

Jag mår bra även om trädet mittemot har tappat alla sina röda löv. Mest för att det ösregnar och stormar utanför fönstret när man vaknar och för att jag snart ska sätta mig i en bil påväg till Småland.

Skulle egentligen ha en väska packad vid min säng just nu och laddat inför Stockholm imorgon. Men planer ställs in och nya planer är välkomna. Tack. Och godnatt.

Mitt rum är jättekallt och det har blivit november. Är invirad i en filt och lyssnar på musik som gör mig varm i magen. Har bokat en resa som också värmer, även om det inte är ett varmt land och bara för några dagar. Men vad tusan. Har tusen drömmar men drömmer ingenting om nätterna för jag somnar aldrig men vad gör det när man är ung och galen och tappar bort alla sina saker på lördagsnätter. Det är inte lätt, vilket konstaterades alldeles för många gånger natten innan.

Jag blev uppraggad av två olika personer på jobbet idag och undrade om de såg världen genom en dimmig lins. Ser ni inte att jag är sliten efter alla dagar i Göteborg. Att jag varit på middagar. Fikor. Myskvällar. Pratat och skrattat mig igenom natten och somnat då solen hade gått upp om det varit sommar. Ser ni inte det?
Känner mig fortfarande sliten men glad, så jag tar på mig ett par klackar och går ut i natten.

"Du har alltid glimten i ögat när du säljer saker" fick jag höra igår på jobbet. Men tack, sa jag och glimtade tillbaka ännu mer. Inte visste jag då att det kanske var för sista gången.

Några timmar senare for jag, Anna, Bea och Carro fram i en bil. Vi satt där och pratade alldeles oberört och uppsluppet, när två strålkastare dök upp framför oss på den mörka vägen. Vägen som var enkelriktad. Det visade sig vara strålkastare från en bil som for fram i en hastig fart - rakt emot oss. Allting gick så fort. Vi kunde inte svänga någonstans. Anna så gott som slängde sig på tutan när hon insåg att det var försent att trampa på bromsen. Paniken tog över och alla skrek. Jag satt i framsätet och blundade. Carro såg hennes liv passera i revy.

Som tur var hände ingenting förutom några repor i lacken då bilen strök mot vår, och att Bea smällde i huvudet.  I sista sekund svängde den andra bilen hastigt undan så gott han kunde. Och tur var väl det för annars vet jag inte vad som skulle ha hänt. Inte i den farten. Skakiga och chockade slog vi oss ner hemma i Annas kök. Satte på kaffebryggaren och bestämde oss för att inte tänka på det som hade hänt utan istället känna oss lyckliga och titta på film hela natten. Att ingen ville gå och lägga sig var kanske inte så konstigt. Alla visste nog innerst inne vad vi skulle drömma mardrömmar om så fort vi slöt ögonen.

"Hej. Jag vil åka till Paris och ha basker, röka cigaretter och prata franska. Åka till Italien och sola, äta pasta och titta på vindruvor. Åka till Portugal och spatsera i Lissabon, bada i vågorna och titta djupt in portugisernas mörkt bruna ögon och säga att jag älskar att leva. Sen åka till New York för att bara fortsätta att älska allt. Ska vi?"
Ja, det ska vi! Skrev jag i ett sms tillbaka i fredagsnatt och somnade helt plötsligt väldigt gott.

Lyssnar på låtar där de sjunger "I can't sleep" och känner likadant. Känner mig alldeles suddig i huvudet men har spring i benen. Vet inte vart jag skulle springa om jag sprang. Någonstans långt bort tror jag, för jag kommer nog inte att somna inatt, så jag har i varje fall tid på mig. Kanske till Japan, bli känd och leva livet. För här i mitt rum händer det inte alls mycket. Förutom att jag sitter och sjunger, mår bra i hela kroppen, och smider planer inför framtiden.

Igår delade jag paraply och promenerade under regniga alléer. Satt ihopkrupen på en säng och lyssnade när Yann Tiersen spelades på en keyboard alldeles intill. Ersatte tangenterna med att lyssna på blåsten som tjöt i knutarna samtidigt som regnet slog mot rutan och tävlade om vad som kunde höja mysfaktorn mest. Gav mig tillsist ut i mörkret, sprang till ett tåg och kom hem till en vintervärld med snöiga trädtoppar. En värld som jag har sovit mig bort ifrån idag, för ibland är det skönt att bara ligga kvar i sängen. Svepa in sig i varma täcken och bra musik och veta att man inte behöver gå upp.